When Lars von Trier utters the word «Gesamt» it immediately takes on juicy totalitarian overtones that go beyond any cautious democratic expectations about relational aesthetics.
MA Degree Show 2013 Kunstakademiet i Oslo
Jag har varit på MA Degree Show 2013 Kunstakademiet i Oslo, på Kunstnerernes hus. Utställningens olika verk utgör en riktning. Det handlar om det vida begreppet samhälle, och kultur.
Människa och kultur
Teckningen av Ida Madsen Følling, Birds of field & forest: Ostrich (blyerts och akvarell på papper) i rummet som kallas för Stairway (det utrymmet som den store trappen leder till och som är plasserat mellan de två stora utställningsrummen), föreställer en struts med dödskalle, som är grävd ner i jorden. Teckningen spelar på den folkliga myten om strutsen som gräver ned huvudet i sanden när den blir rädd. Men det stämmer inte, den gör inte det. Om den gjorde det, skulle den vara ett lätt byte för hungriga rovdjur, och arten skulle inte vara överlevnadsduktig, något som strutsens dödskalle i teckningen kan symbolisera. Jag erkänner härmed att jag har lärt mig något nytt om strutsar i dessa dagar, och naturvetenskapen triumferar över myten. Teckningen tar upp myten som tema, samtidig som den framställer något orealistisk; en struts i aktivitet men som har dödskalle.
Människor kan köra ner huvudet i sanden. Det sägs att människor gör som strutsen för att slippa att uppleva något obehagligt. Liknelsen, som troligtvis är baserad på en myt finner man i diskusjoner på internet. Sök ”köra ner huvudet i sanden” om du är vidare intresserad. Naturvetenskap och myt blir med Madsen Føllings teckning två motparter. Med Birds of field & forest: Ostrich följer intressanta, viktiga teman. Flott också med Snorre Hvamens växter; Es gibt keinen Grund weiter mit den Toten zu sprechen (jord, jordbruksprodukter, 2013) i trappen som leder fram till teckningen. Kultur, natur.
I det ljusa rummet är människosamhället starkt representerat. Och the lightroom, som rummet kallas, är onekligen ljust, också i västerländsk idéhistorisk mening – med demokrati, återvinning, dyrkning av jord, fest som teman.
Ett visst avstånd därifrån ligger the Darkroom. Där visas film.
Anna Tiainen, Regnet, Animasjon.
De andra filmerna, två av samma student – som jag koncentrerade mig på var Anna Tiainens Regnet och Animasjon. Filmerna är satt upp vid sidan av varandra och förstärker ideen då de har samma tema och stil. Här är det fullt av referanser till västerländs subkultur. Filmen Animasjon har en meditativ effekt. Fiskar som simmar runt lugnt i ett akvarium som bakgrund till enkla vita streckteckningar. Som om filmskaparen säger till oss: Sitt nu. Slappna av. Bara se på vad jag vill berätta. Fiskarna kan också fungera som symboler; varelser som lever lågt, under…sub…subkultur. Det är finurligt gjort av konstnären med flernivå-greppet – en stilla bild av simmande fiskar kan verkar känslomässigt. Samtidigt som fiskarna fungerar som symboler. Animeringen föreställer aktiviteter som öldrickning och skateboarding. Subjekten får betraktaren att förstå att studenten berättar om ting som handlar om henne själv. Något som leder till individen och individens självinnsikt. Som om: Det här är mig, och mina.
”Regnet” är en titel som framstår som något dyster. Regnet som faller och gör oss våta, det kan vara trist helt enkelt. En människa kan skina som en sol, och gråta en flod, det är välkända uttryck.
Associationerna jag får av filmerna och titlarna, får mig att tänka på begrepp som ungdom, förälskelse, vänskap, kultur. Jag tänker at det här är människor som har mer att möta i livet. Undertecknade vill inte bli stämplad som exentrisk, därför nämner jag i förbindelse med den här avsnittet att det till en viss grad är skriven på empiriskt grundlag.
Gelawesh Waledkhani, My identity.Tusch på akvarellpapper, 2013. Democratic Nation, Common (Democratic) Homeland och Democratic Solution. Hår på akvarell papper, glas, trä och stål, 2013.
Waledkhanis verk My Identity (tusch på akvarellpapper, 2013), representerar i innehåll det demokratiska samhället. Formellt består verket av en forhållandevis stor figurativ tuschteckning (mått inte uppgett) föreställande en leende man. Det är Abdullah Öcalan vars texter Prison Writings III: The Road Map of Negotiations, som konst studenten har framställt i hår på akvarellpapper. Texterna hänger på rad fristående mitt emot teckningen. Teckningen består av icke-kantiga sträck (utan skarpa kanter ), en teckningsmetod som framstår som egen/unik, som ger ett mjukt uttryck, och dessutom ett helhetligt tillsammans med texterna av hår och den avbildades leende.
Den här analysen är i utgångspunkten fri från favorisering. Det är inte undertecknades intensjon att särbehandla. När det är sagt borde det inte vara någon chans för att någon blir upprörd. De nämnda utställarna blir här omtalade som avgångsstudenter eller studenter.
Baadsvig Ørmens verk heter De store vite ( gips och metall, 2013). Det är skulpturer som för mig till återförbrukskulturen, det miljömedvetna samhället. Objekten under den vita ytan ser ut at vara rester från någon sorts industri.
Samhälle; kulturellt samhälle, som jag återkommer till flera gånger i analysen: Intressant att så många tror att strutsen gräver ner huvudet i sanden. På internet hittar man många som säger att människor gör som strutsen när de kör ner huvudet i sanden. Men många säger att den inte gör det, att det är en myt. Det sista är riktigt. Jag sitter kvar med tankar om det olikartade samhället.
Av Maja Lagerdahl. 27.06.2013.
Its just well thought out and really fantastic to see someone who knows how to put these thoughts down so well
Esben Weile Kjær may be a rising star, but his Solar System in Aalborg consists of rat-infested ruins, mutations, and epoxy diamonds. Is it for real or simply fake?
MA Degree Show 2013 Kunstakademiet i Oslo
Jag har varit på MA Degree Show 2013 Kunstakademiet i Oslo, på Kunstnerernes hus. Utställningens olika verk utgör en riktning. Det handlar om det vida begreppet samhälle, och kultur.
Människa och kultur
Teckningen av Ida Madsen Følling, Birds of field & forest: Ostrich (blyerts och akvarell på papper) i rummet som kallas för Stairway (det utrymmet som den store trappen leder till och som är plasserat mellan de två stora utställningsrummen), föreställer en struts med dödskalle, som är grävd ner i jorden. Teckningen spelar på den folkliga myten om strutsen som gräver ned huvudet i sanden när den blir rädd. Men det stämmer inte, den gör inte det. Om den gjorde det, skulle den vara ett lätt byte för hungriga rovdjur, och arten skulle inte vara överlevnadsduktig, något som strutsens dödskalle i teckningen kan symbolisera. Jag erkänner härmed att jag har lärt mig något nytt om strutsar i dessa dagar, och naturvetenskapen triumferar över myten. Teckningen tar upp myten som tema, samtidig som den framställer något orealistisk; en struts i aktivitet men som har dödskalle.
Människor kan köra ner huvudet i sanden. Det sägs att människor gör som strutsen för att slippa att uppleva något obehagligt. Liknelsen, som troligtvis är baserad på en myt finner man i diskusjoner på internet. Sök ”köra ner huvudet i sanden” om du är vidare intresserad. Naturvetenskap och myt blir med Madsen Føllings teckning två motparter. Med Birds of field & forest: Ostrich följer intressanta, viktiga teman. Flott också med Snorre Hvamens växter; Es gibt keinen Grund weiter mit den Toten zu sprechen (jord, jordbruksprodukter, 2013) i trappen som leder fram till teckningen. Kultur, natur.
I det ljusa rummet är människosamhället starkt representerat. Och the lightroom, som rummet kallas, är onekligen ljust, också i västerländsk idéhistorisk mening – med demokrati, återvinning, dyrkning av jord, fest som teman.
Ett visst avstånd därifrån ligger the Darkroom. Där visas film.
Anna Tiainen, Regnet, Animasjon.
De andra filmerna, två av samma student – som jag koncentrerade mig på var Anna Tiainens Regnet och Animasjon. Filmerna är satt upp vid sidan av varandra och förstärker ideen då de har samma tema och stil. Här är det fullt av referanser till västerländs subkultur. Filmen Animasjon har en meditativ effekt. Fiskar som simmar runt lugnt i ett akvarium som bakgrund till enkla vita streckteckningar. Som om filmskaparen säger till oss: Sitt nu. Slappna av. Bara se på vad jag vill berätta. Fiskarna kan också fungera som symboler; varelser som lever lågt, under…sub…subkultur. Det är finurligt gjort av konstnären med flernivå-greppet – en stilla bild av simmande fiskar kan verkar känslomässigt. Samtidigt som fiskarna fungerar som symboler. Animeringen föreställer aktiviteter som öldrickning och skateboarding. Subjekten får betraktaren att förstå att studenten berättar om ting som handlar om henne själv. Något som leder till individen och individens självinnsikt. Som om: Det här är mig, och mina.
”Regnet” är en titel som framstår som något dyster. Regnet som faller och gör oss våta, det kan vara trist helt enkelt. En människa kan skina som en sol, och gråta en flod, det är välkända uttryck.
Associationerna jag får av filmerna och titlarna, får mig att tänka på begrepp som ungdom, förälskelse, vänskap, kultur. Jag tänker at det här är människor som har mer att möta i livet. Undertecknade vill inte bli stämplad som exentrisk, därför nämner jag i förbindelse med den här avsnittet att det till en viss grad är skriven på empiriskt grundlag.
Gelawesh Waledkhani, My identity.Tusch på akvarellpapper, 2013. Democratic Nation, Common (Democratic) Homeland och Democratic Solution. Hår på akvarell papper, glas, trä och stål, 2013.
Waledkhanis verk My Identity (tusch på akvarellpapper, 2013), representerar i innehåll det demokratiska samhället. Formellt består verket av en forhållandevis stor figurativ tuschteckning (mått inte uppgett) föreställande en leende man. Det är Abdullah Öcalan vars texter Prison Writings III: The Road Map of Negotiations, som konst studenten har framställt i hår på akvarellpapper. Texterna hänger på rad fristående mitt emot teckningen. Teckningen består av icke-kantiga sträck (utan skarpa kanter ), en teckningsmetod som framstår som egen/unik, som ger ett mjukt uttryck, och dessutom ett helhetligt tillsammans med texterna av hår och den avbildades leende.
Den här analysen är i utgångspunkten fri från favorisering. Det är inte undertecknades intensjon att särbehandla. När det är sagt borde det inte vara någon chans för att någon blir upprörd. De nämnda utställarna blir här omtalade som avgångsstudenter eller studenter.
Baadsvig Ørmens verk heter De store vite ( gips och metall, 2013). Det är skulpturer som för mig till återförbrukskulturen, det miljömedvetna samhället. Objekten under den vita ytan ser ut at vara rester från någon sorts industri.
Samhälle; kulturellt samhälle, som jag återkommer till flera gånger i analysen: Intressant att så många tror att strutsen gräver ner huvudet i sanden. På internet hittar man många som säger att människor gör som strutsen när de kör ner huvudet i sanden. Men många säger att den inte gör det, att det är en myt. Det sista är riktigt. Jag sitter kvar med tankar om det olikartade samhället.
Av Maja Lagerdahl. 27.06.2013.
Its just well thought out and really fantastic to see someone who knows how to put these thoughts down so well